IK CELTIC

Säsongen 2009/2010

Lördag och riktigt skitväder var vad som mötte Celtic ute i Backa. Seriepremiär utan att vi igentligen fått spela ihop ordentligt kunde göra att detta skulle bli en riktigt jobbig uppgift. Vi skulle trots vår ringa styrka och storlek lägga fokus på försvaret. Svårt uppgift då några riktiga försvarsbestar till säsongen lämnat in handduken. Backa visade sig vara trevliga värdar då de tog fram en skön matchboll och var inget gnällgäng. De hade några snurrgubbar på nio som ständigt oroade vårt försvar med underjamare, inspel, genombrott och hör och häpna även utspel till kanten. De kändes riktigt farliga första 5-6 minuterna, sen stängde Bas butiken med hjälp av försvaret. När Celtic läst in sig på Backas något orutinerade niometersuppställnning kändes de faktiskt ganska uddlösa. Vi tackade genom att kontra och i många fall missa dessa. När vi inte kontrade hann vi knappt upp med bollen innan någon i young guns-ligan hittat ett halvläge att avlossa kanonen i. Celtic som det senaste decenniet varit ganska slöa i angreppsspelet visade upp ett helt annat tempo, pang pang handboll. Skjuter man inte när man har bollen är risken stor att den inte kommer tillbaka om man nu skulle få för sig att passa den till en medspelare. Kalvarna på grönbete, barn på julafton eller frugan på mellandagsrea, ja det luktade exalterade juniorer lång väg om Celtics anfall. De få gånger Johan lyckades hålla i bollen lite längre öppnades stora luckor på linjen, vilket medförde att Jimmy fick göra sina första strutar i Celticdressen. Haltid, målvaktsbyte och hyfsat komfortabel ledning. Vi pratade i pausen om att inte stressa iväg våra avslut men fortsätta hjälpa målvakterna så de för en gångs skull får ser riktigt vassa ut. Sagt och gjort. Efter 10 min i andra hade Backa gjort 2 mål och Celtic 6. Vi spelade inspirerande anförda av djurets bomber, Varbergs speed, Victors tugg och Jimmys arbete i det tysta. Backas anfallsspel var lika ängsligt som en nydumpad högstadietjej. Men på vanligt Celticmaner gick vi ner oss å det grövsta och började igen med vilda västern anfall. Vi befann os iofs i lilla Chicago men någon motta på pangandet får det faktiskt vara. Dock var Celtic lite för starka för Backa även för den objektive åskådaren så att segern skulle hotas var det inget snack om, men det borde komma motstånd av annan kaliber i denna serie. Det bästa med matchen var målvaktsspelet, försvaret och 2 vunna poäng. I anfallsväg kan samtliga spelare bättre. De trevligast iakttagelserna från kampen var att Varberg blivit så pass mogen att han har med matlåda, alltid viktigt att fylla på depåerna efter en urladdning. Bra även att alla linjespelare numera har samma frisyr, lättare att hålla reda på vem man inte skall passa i uppspelsfas. Är frisyren genomklubbad på fackmöte?? Vinst med 26-20.